påsk..

Nu finns det en liten risk att jag i detta inlägg kommer att låta sur och bitter men då ska ni veta att jag djupt inombords är väldigt glad men inte kan känna så för tillfället.

Hatar iallafall det här med högtider.
Vet inte om detta var något jag skrev om när jag startade bloggen och julen var över men ja, inställningen till högtider är verkligen botten och jag förstår mig inte på det.
Denna dag har haft ett enda syfte och det var att vara fejk-trevlig mot gästerna här och äta massa mat. Tror jag ätit fyra måltider nu inom loppet av 4 timmar och om jag måste äta mer så spyr jag. Så är det.

Det här är värt att läsa för det är hela påskens triumf enligt mig!
En annan anledning till att jag inte tycker om det här med påsk och påskrundan är att det kommer massa turister till Kivik. Så igår när jag skulle cykla upp till min fash och det var en barnfamilj framför mig så var jag ganska ohövlig och sa: Om ni skulle vilja vara vänliga och flytta på er så att jag kan komma fram utan att cykla på er så skulle jag vara HEMSKT tacksam...
Inte tusan hörde dem mig då deras ungar var gnälliga och allmänt dryga så jag "råkade" cykla in i en av dem.
Fast det var den som var äldsta ungen så jag tror det gick bra men jag fick iallafall min vilja igenom och de flyttade på sina heligheter. Kändes som en bitterljuv seger!



(Detta är onödig läsning som bör läsas för tidsfördriv)
Förresten. Jag var på en rolig fest i torsdags. Måste ha varit detta lovets roligaste händelse! (so far).
Alla var fulla som trattkatter och annat också.
Folk bakade kladdkakor (eller Hampus gjorde det) och varför jag berättar detta är för att människorna på festen såg ut som gamar när de slängde sig över den nybakta skapelsen.
För er som inte kan förstå er på det här med gamar så kan vi ta något som ligger er närmre hjärtat.
Tänk er gamla kärringar som kommer från en buss och ska köpa den sista persiko-juicen som finns kvar. Alla är ute efter den och de skyr inga medel för att få tag på den.
Kör på varandra med rullatorer och slår varandra med sina käppar. Så såg det ungefär.

För att fortsätta historien.. Helt plötsligt var folk borta ( och då menar jag inte mentalt borta utan fysiskt borta från huset) och vi som var kvar stod där som frågetecken.
Dessutom så var det en människa (kommer inte ihåg namnet på denna) som sa till mig och Clara helt random utan att vi snackat på hela kvällen: jag har missat två skjutsar hem nu.. min mamma kommer inte bli glad på mig då det är fem mil sammanlagt, hit och hem.
Jag och C svarade: Jaha.. ja, vad tråkigt.. och jobbigt..
Random snubbe sa: det ser bekvämare ut i sängen. Jag lägger mig där också sålänge.

Därefter lade han sig mellan mig och Clara och jag gick till köket och diskade istället.
Kvällen avslutades någon gång när jag lade mig i sängen, illamåendes och somnade.

Morgonen därpå kom en banan(jag) på en mycket intressant sak. Det är Rickard Wolff som har Scar i Lejonkungens röst! Aja, fattar inte varför jag kom att tänka på det men sedan fick jag Scar-låten på huvudet.
Kajsa städade och såg jävligt rolig ut.

Kom hem sedan vid tio-tiden. Trött och sliten. Gick några steg mot min dörr och så spydde jag. Det var äckligt, men jag blev lite mindre spyfärdig efter det.

Så, nu har jag skrivit av en hel del känner jag. Inget viktigt för övrigt men skrivit har jag gjort iallafall. Mer updates kommer! Och lite roligare inlägg (förhoppningsvis).

ciao amigos y amigas!