..and it burns burns burns..

Efter att ha varit här hemma i Kivik tre dagar i sträck har jag redan tröttnat och kan knappt vänta tills jag får åka tillbaks till Lund. Är dock glad för att ha fått träffa så många av mina vänner under här dagarna. Det är väl det som är det mest positiva med marknader som den i Kivik.

Hursomhelst tänkte jag bara skriva av mig lite angående det här med skillnaderna mellan att vara "hemma-hemma" och "borta-hemma".
Jag räknade med att det skulle bli annorlunda att komma hem när jag flyttade till Lund men inte att jag skulle börja känna mig som en gäst nästan.

Det "hemma" jag lämnade är inte det "hemma" jag kommer till under helgerna och loven. Detta har jag haft en eller flera långa disskussioner med Anna om, och ja, vi är nog ganska överens. Men vad ska man egentligen förvänta sig?
Alla går vidare på ett eller annat vis med sina liv och själv ställer man per automatik in sig på att det ska vara precis som förr när man kommer.
Men gamla vänner och kompisgäng splittras och förhållanden bryts upp. Får helt enkelt vänja sig och ställa om allting. Det priset är det dock värt om man slagit sig till ro på annan ort och trivs där 2/3 av året.
¨
För tillfället känns det mesta här ganska meningslöst men som jag nämnt tidigare så åker jag till Stockholm nästa vecka och får ha det så bra som möjligt där. Därefter börjar min praktik och det finns verkligen inte något som saknas så mycket som svett och träning just nu. Och nej, nu tänker ni säkert: det är bara att sticka ut och springa eller träna själv. Men som den lathund jag är så behöver jag få pressen att vara tvungen att göra det, för att det skall hålla.

Nu säger jag goder afton och hoppas ni inte blev alltför uttråkade!