Bye bye Birdie/Bye Bye Klostergården.

Då var det dags för ännu ett inlägg men denna gång utan boli-blogg kommentarer som jag sparar till en annan gång!

Dagen har varit kanon. Jazztekniken var rolig och som jag skriver på torsdagar så är jag numera nöjd efter lektionerna.
Idag sa Sian tillochmed att hon var stolt över att få ha vår klass och att hon såg framemot att jobba med oss kommande tre år. Kändes helt sjukt och det gav mig en riktig energi-kick.

Träning till koreografin sedan och jag måste säga att det börjar se riktigt bra ut nu, men som många visa dansare sagt. Det blir aldrig helt perfekt utan det finns alltid mycket att jobba med och jag håller med, det blir inte perfekt men det är ett bra mål.
Är iallafall stolt över "mina" dansare.

Blev pizza med Sarah och Ronja efter skolan och sedan gick vi för att se den första slutproduktionen som skolan någonsin haft. Musikal treorna hade sverige premiär på komedi-musikalen "Bye Bye Birdie". Mycket underhållande och bra, främst tack vare de duktiga eleverna.

När jag såg den fick jag mig en riktig funderare. Hur f*n kunde de ta in mig i skolan egentligen? Alltså att de vågade ta in mig på skolan bland alla dessa fantastiska elever. Det är en jäkla ära att få dela skola med alla dessa och tack vare de så vill jag utvecklas ännu mer. Och alla lärare jag får jobba med känns också jättesjukt.
Sian tillexempel, som tidigare varit en av världens mest kända danskaptener på kryssningsfartyg och som numera blivit utsedd till sveriges bästa koreograf både 2008 och 2009.
Eller Karin som jobbat som en framstående dansare i Danmark och som numera lär ut till oss elever,
Elena Franzén som turnerat i Kina med sitt danscrew.
Och så har en hel rad duktiga lärare till, däribland Donna som brukade hjälpa Victoria Beckham när hon fortfarande höll på med balett.
Blir galet stolt och glad. Vet inte vad jag ska säga men att komma från en liten och faktiskt (förlåt) dålig förening i Simrishamn med bara hobby-street som knappt kan kallas street vad jag nu har förstått. känns helt otroligt.
Förlåt för mitt tjat, men som jag sa, jag fick en funderare och blev jätteglad för att jag insåg vilken chans jag får.

Imorgon flyttar jag. Fem månaders väntan har tillslut nått sitt slut. Känns konstigt men ändå bra på något vis.



Godnatt gott folk, snart blir det bloggvideo igen, det lovar jag!