Om en pojke

the track.

Tillbaks nu! Läste nyss inlägget Anna fick skriva här på bloggen. Min skånska är bäst ska hon veta och alla andra också för den delen.



Sommaren närmar sig lika snabbt som banananasen mognar.  Såhär fin är det i Kivik. Eller var. Och nu håller jag på att försöka väva ihop trådarna igen så att jag slipper ha massa bråk och bekymmer i sommar. Vill bara kunna ha roligt utan att behöva tänka på massa jobbiga och onödiga grejer.

Denna helg har varit väldigt givande utan att det nödvändigtvis har hänt något. Har mest tagit det lugnt, sovit länge, spelat massa spel, ätit fash och mush mat (har varit hos de båda) och även sett Eurovision Song Contest.
Måste kommentera det lite faktiskt. Norges bidrag var fruktansvärt jobbigt och gnälligt. Nej, tacka vet ja Armenien, Island och även den slampiga-ukrainskan som satte sprätt på den här tävlingen. Sverige borde ha kommit bättre till men någon jättebra låt är det nog inte. Fast inte dålig heller.
Jag frågade mamma om den ena kvinnan i Israels bidrag var en transvestit. Då fick jag världens roligaste svar:
"men Daniel, alla kvinnor i Israel ser ut så". Hahahha, fattar att hon inte menade att alla såg ut som transvestiter i Israel men tajmingen var så jävla klockren!

 jag och syrran, sommaren 07

idag har jag svullstat Ben&Jerrys, Chocolate Fudge Brownie, så dog så god. Humm.
Kollade på lite repriser som jag alltid gör på söndagarna och så har jag även hunnit läsa lite av mina adoptionspapper.
Ska påbörja min research lite nu. Försöka komma i kontakt med mina biologiska föräldrar. Det blir spännande.
Läste en rolig bit som min fostermamma hade skrivit: Rei-Mee Yang (mitt koreanska namn) gillar att dansa och nynna. Han älskar att titta på film och tecknat. Rei-Mee tycker inte om att vara ensam och visar tecken på en stark vilja.
(detta översatte jag från engelska och som i sin tur hade blivit översatt från koreanska).

Tyckte det var intressant att läsa. Det märks att det är jag som var den där pojken för 16 år sedan.
Det där med dansen var också kul att läsa. Tänka sig att det just var dans jag skulle hålla på med senare i mitt liv.

Fanns även två brev som mamma och pappa skrivit (alltså mina adoptiv och enda föräldrar jag någonsin kommer ha).
I det ena stod det från när jag precis hade kommit till Sverige och det står att jag inte kunde gå fortfarande vilket var ovanligt för ett barn på nästan två år. Dock kröp jag riktigt fort och min favoritlek var race genom korridoren hemma på Landgången 7 (mitt första hem i Östersund).
"Daniel tycker även om att dansa sittandes för hela familjen när alla är samlade och vill gärna att alla applåderar mycket när han uppträder". Så stod det ordagrant i deras brev och det låter så jäkla knas att jag tyckte om det redan som liten.

Nej, nu ska jag inte skriva mer. Sängen och morgondagen kallar! Sov gott människor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0