Jag känner att det är dags att skriva något pepp och något av betydelse till alla mina nära i skolan och klassen.

November har kommit och saker och ting förändras. Igår fick min klass ett riktigt tråkigt besked. Inga dödsbud som tur är, men en klasskamrat slutade. Detta pågrund av att hon kände att hon ville syssla med annat och att hon ville ta sig an något annat här i livet än dansen. 

Det var riktigt jobbigt när hon berättade det och jag talar för hela klassen och många andra på skolan när jag säger att ett stort tomrum kommer lämnas kvar. Dock vet jag att det inte var sista gången vi såg henne. 

Hela händelsen har satt igång tankeverksamheten hos många av oss. Befinner vi oss verkligen på rätt plats?

Det finns inga givna svar. Eller rättare sagt, svaret finns, men det är ju bara vi som enskilda individer som kan avgöra detta, så därför kan inga svar ges för oss alla. 

Känns djävligt tråkigt när personer slutar, framförallt då man kommer varandra så nära. Men samtidigt måste man se till sitt eget bästa och följa sin väg. Ångra inte det du påbörjat, utan blicka tillbaks och glädjs åt det du fått och har upplevt. 

Oavsett om man slutar eller fortsätter så är det viktigt att alla vet att vi står bakom varandra. I en dansklass, eller någon annan estetisk eller intim klass, blir det väldigt snabbt så att man får en slags extra familj. Vi svettas, kämpar och gråter tillsammans. Utbyter ord och blickar. Vi tar oss igenom livets motgångar som en familj och stöttar varandra. Ibland behöver inga ord sägas för att man skall finna tröst, utan man vet att när man kommer till skolan så kan man känna sig säker. Man kan vara den man är utan att behöva skämmas och man får en chans att yttra sig utan att bli utdömd i förtid.

Vi kan även skrika, bråka och baktala. Det är inte något som är roligt, men det är en del av livets goda och i slutändan väger inte dispyterna tyngre än den glädje vi får av varandra.

 

För att avrunda detta inlägg..

Vi sökte till en dans och musikal skola. Det är en enorm chansning om man skall se till det stora hela. Begränsningarna är många. Vi kan inte jobba med vilket "vanligt" yrke som helst (såvida vi inte vill läsa upp ämnen och kan börja på någon fin högskola eller ett universitet) och vi vet inte om vi kommer att lyckas inom våra inriktningar då konkurrensen är enorm. MEN.. vi får iallafall följa våra drömmar och hjärtan. Vi får göra något som ger oss så mycket mer, än vad pengar någonsin kan köpa oss. 

Att välja något utstickande och riskfyllt kräver personer som vågar och som kan lyssna till sig själv. 

Har man vågat testa och börja på något sådant här, så ska man våga avbryta det och få ändra sitt val också. 

Detta utan att skämmas eller behöva känna att man gav upp. 

KÖR PÅ ER LINJE OCH GÖR DET SOM KÄNNS BÄST FÖR DIG! Överväg det och kom fram till något som får dig att må bra. Livet är till för att levas fullt ut!