Dansen och jag - del 1
Det var vad jag ville..
Idag är jag inte alls på humör. Hade dock en skitrolig idrottslektion. Men dansen känns lite omotiverad just nu.
Därför tänkte jag börja på en liten "blogg-serie". Dansen och jag - fint va? inte särskilt unikt dock.
När jag började dansa, så hade jag tränat karate under lång tid. 5-6 år. Efter ett tag så tröttnade jag rejält men fortsatte ändå för att sysselsätta mig med något annat än bara mitt piano spel.
Dock beslöt jag mig efter att ha varit sjuk under en period för att tillslut sluta med karaten. Detta gjorde jag och istället började jag spela bandy. Min spelposition var högerback. Kan säga att jag inte är den sportliga typen på det viset men jag tyckte ändå att det var något jag kunde hålla på med istället för karate.
Spelandet höll i sig under en och en halv termin.
Min dåvarande skola (piratenskolan) skulle anordna en talangtävling. Precis som de alltid gjorde. Detta året tänkte jag att jag ville vara med för jag hade aldrig vågat innan men hade en liten hemlig dröm om att få vara med.
Tror att jag gick i femte klass och var halv mullig.
Huver som haver så började jag och mina närmre vänner på den tiden, att koreografer till låten "Wild Dances".
Ni vet den där hemska eurovision-låten som vann för Ukraina.
Tyckte verkligen det var riktigt ball och tänka sig. Vi gick faktiskt och vann. Då hade jag aldrig tagit någon riktig danslektion förutom folkdans som vi fick lära oss i lågstadiet. Polka och annat tråktråk (enligt mig).
Året senare när jag gick i sjätteklass så hade jag slutat med bandyn. Jag var trött på allt vad fysiska ansträngningar hette och ville bara ha fritid. MEN det dröjde inte lång tid innan en vän till mig drog med mig på en prova på lektion för en studio med namn "DanceFun".
Kommer ihåg att jag var jätterädd innan för jag trodde att man var tvungen att kunna stå på huvudet och sånt. Tänk så hemska saker man skapar i sitt huvud som liten.
Jag hade verkligen jätteroligt den där lektionen och "slide" var ju riktigt häftigt tänkte jag. Haha.
Så helt plötsligt hade jag hittat tillbaks till den där viljan att röra på min lilla kropp och dessutom var det något jag kunde underhålla andra med. Precis som på talang-jakten.
Nu kan jag även berätta att jag var urkass på att ta koreografi. Jag hade ju bara gjort egna danser och härmat dansare på tv. Framförallt Michael Jackson. Tre år gammal dansade jag till "Black or white". Ska finnas inspelat någonstanns.
För att återgå till historien som jag snart kapar av och kallar del 1. Jag fann ett sätt att uttrycka något när jag började dansa. Det fanns många liknelser mellan karaten och dansen men jag fick vara mer fri i mina rörelser på danslektionerna och jag hade roligt hela tiden. Inte en sur min.
Och det var alltså så det hela började..
fortsättning följer la så småningom, hoho.
Var mucho skönt att få skriva av sig lite och komma ihåg allt det där roliga. Framförallt nu när jag är så trött på att dansa. Trots att jag älskar det så är det sjukt jobbigt och tråkigt ibland också. En svacka antar jag.
Idag är jag inte alls på humör. Hade dock en skitrolig idrottslektion. Men dansen känns lite omotiverad just nu.
Därför tänkte jag börja på en liten "blogg-serie". Dansen och jag - fint va? inte särskilt unikt dock.
När jag började dansa, så hade jag tränat karate under lång tid. 5-6 år. Efter ett tag så tröttnade jag rejält men fortsatte ändå för att sysselsätta mig med något annat än bara mitt piano spel.
Dock beslöt jag mig efter att ha varit sjuk under en period för att tillslut sluta med karaten. Detta gjorde jag och istället började jag spela bandy. Min spelposition var högerback. Kan säga att jag inte är den sportliga typen på det viset men jag tyckte ändå att det var något jag kunde hålla på med istället för karate.
Spelandet höll i sig under en och en halv termin.
Min dåvarande skola (piratenskolan) skulle anordna en talangtävling. Precis som de alltid gjorde. Detta året tänkte jag att jag ville vara med för jag hade aldrig vågat innan men hade en liten hemlig dröm om att få vara med.
Tror att jag gick i femte klass och var halv mullig.
Huver som haver så började jag och mina närmre vänner på den tiden, att koreografer till låten "Wild Dances".
Ni vet den där hemska eurovision-låten som vann för Ukraina.
Tyckte verkligen det var riktigt ball och tänka sig. Vi gick faktiskt och vann. Då hade jag aldrig tagit någon riktig danslektion förutom folkdans som vi fick lära oss i lågstadiet. Polka och annat tråktråk (enligt mig).
Året senare när jag gick i sjätteklass så hade jag slutat med bandyn. Jag var trött på allt vad fysiska ansträngningar hette och ville bara ha fritid. MEN det dröjde inte lång tid innan en vän till mig drog med mig på en prova på lektion för en studio med namn "DanceFun".
Kommer ihåg att jag var jätterädd innan för jag trodde att man var tvungen att kunna stå på huvudet och sånt. Tänk så hemska saker man skapar i sitt huvud som liten.
Jag hade verkligen jätteroligt den där lektionen och "slide" var ju riktigt häftigt tänkte jag. Haha.
Så helt plötsligt hade jag hittat tillbaks till den där viljan att röra på min lilla kropp och dessutom var det något jag kunde underhålla andra med. Precis som på talang-jakten.
Nu kan jag även berätta att jag var urkass på att ta koreografi. Jag hade ju bara gjort egna danser och härmat dansare på tv. Framförallt Michael Jackson. Tre år gammal dansade jag till "Black or white". Ska finnas inspelat någonstanns.
För att återgå till historien som jag snart kapar av och kallar del 1. Jag fann ett sätt att uttrycka något när jag började dansa. Det fanns många liknelser mellan karaten och dansen men jag fick vara mer fri i mina rörelser på danslektionerna och jag hade roligt hela tiden. Inte en sur min.
Och det var alltså så det hela började..
fortsättning följer la så småningom, hoho.
Var mucho skönt att få skriva av sig lite och komma ihåg allt det där roliga. Framförallt nu när jag är så trött på att dansa. Trots att jag älskar det så är det sjukt jobbigt och tråkigt ibland också. En svacka antar jag.
Kommentarer
Trackback
