Ett år sedan och en födelsedag!

Fint folk uppdaterar alltid sent! Ett uttryck som jag myntat helt själv nyss.

Insåg igår när jag satt i skolan att det var exakt ett år sedan som jag var med om bilolyckan. Det känns helt jävla sjukt när jag tänker på det. Kan inte förstå hur det kunde ske och att det ens hände.
Tackar gud (inte för att jag tror på en sådan egentligen, eller..?) för att jag klarade mig helskinnad från händelsen. Eller helskinnad kanske inte är riktigt sant men jag kan fortfarande dansa trots en liten nackskada som jag inte känner av mer än då och då. Tummen upp för det!


Vår bil som numera inte är vår bil. Dagen efter händelsen.

Har läst igenom vad jag skrev dagen efter olyckan och här får ni en liten flashback:

"Hör ett skrik och öppnar ögonen, bilen börjar slira runt, runt och helt plötsligt ser jag hur vi åker utför bilvägskanten, hann inte tänka just då. Bilen börjar "studsa" och volta. 3 gånger var det som jag och Gunilla kommer ihåg. Men kändes som att det inte skullle stanna. Hör Gunilla fråga om det gick bra. Sedan skyndade vi oss ut från bilen så fort vi kunde. Mitt ben gör ont och jag haltar mig ut. Vi har "åkt" ut på en åker. En bra bit från vägen också."

Läskigt värre. Men nu är det bara att vara glad och jag är inte rädd för att övningsköra iallafall. Eller jo, lite, men det är ju mest för att jag skulle platsat i "Sveriges värsta bilförare". Good job, Daniel, good job!

Tänkte städa lite i lägenheten nu och sedan åker jag in till stan igen.
Hajkajsvaj!