Runaway train

Jag började på ett utkast till det här inlägget men det blev för rörigt så jag börjar om och skriver kortare nu.

Det finns väldigt mycket jag skulle vilja uttrycka på den här bloggen. En hel del tankar och åsikter jag skulle vilja ventilera. En massa intryck och händelser som hade varit roliga och även mindre roliga att berätta om.
Istället lyckas jag bara skriva de här enkla och simpla inläggen jag åstadkommit under ett och ett halvt år.
Många av inläggen är roliga att se tillbaks på och läsa om bara för att minnas och få en liten hum om vad som snurrade i mitt huvud då, men två tredjedelar känns som onödigt pladder.
Egentligen borde jag inte vara ångerfull eftersom det som skrivits kommer att vara av stort värde för mig när jag flyttar från Lund och även långt senare i livet men för tillfället känns det bara som att jag vill ändra mitt skrivsätt och hela formen på bloggen. Jag vill kunna rannsaka mig själv och skriva viktiga saker också men mina ytliga dagliga rapporter om vad som händer och inte händer är det enda jag förmår att skriva.

Inlägget blev seriöst på det sätt jag hatar att skriva på eftersom att det känns jobbigt att inte ta ut svängarna och bara flippa ur när jag uttrycker mig men samtidigt så känns det här viktigt för mig. Det är ju trots allt det här jag tänkte på nu och det är sånt jag också vill kunna skriva.

Ni får ursäkta att detta blev sjukt introvärt och tråkigt för er.