Det är slut nu..

Detta är nog den bästa och samtidigt värsta känslan i hela mitt liv.
Nu har tre år äntligen fått sitt slut. Tre djävligt fina och bra år som jag önskar jag hade kunnat få spola tillbaks till. Inte allt men väldigt mycket. Allt har lett till det bästa och det sägs att man ska sluta när det är som bäst.
Vilket det också gjort. Det har tagit slut när allt varit som bäst.

STUDENTEN var riktigt grym. Obeskrivbar och fin. Fin på alla möjliga vis. Inte en enda tråkig stund och igår var den bästa dagen hittills i mitt liv. Den allra bästa dagen.





Jag älskar verkligen den här klassen. Att ha varit en del av den har varit underbart och påfrestande vilket gör det ännu mer underbart.

Är det nu det är dags att bli vuxen? Är det såhär det känns att vara arbetslös och att sakna allt?
Känner mig sjukt ensam trots att jag är omgiven av människor jag älskar fortfarande.
Allt är verkligen slut nu.

Jag har haft en liten bild i huvudet som jag bara berättat om för Clara och David.
När jag började hade jag en stor ballong. Fylld med tid på skolan. Fylld med allt.
Inte förrän nu i slutet kunde jag se hur liten den hade blivit och att den faktiskt krympte. Nu är den tom.
Tom som jag känner mig.

Trots de här blandade känslorna är jag djävligt glad och nöjd med vad jag åstadkommit och vad jag gjorde med de här åren. Ingen ånger här inte. Verkligen inget att ångra. Eller jo, att jag inte sa allt jag ville ha sagt vid vissa tillfällen men tar lärdom av det nu i mitt nästkommande liv istället.

Så, jag har alltså gått från att vara en 15-årig pojke som flyttade hemifrån till Lund, till att vara en 18-åring på väg till London och tre år på en ny skola som jag hoppas kommer kunna ge mig lika mycket glädje som jag fått här. Helt insane.

TAcK ALLA SOM VARIT EN DEL AV MITT LUNDALIV. Älskat varje sekund, även de stunder jag hatat.
Fan vad underbart det blev. Fan vad bra vi blev.