När jag tänker på dig - så rusar det i kroppen..

Sitter och funderar på det här med att vara kär. Kär är ett fult ord tycker jag. Det låter fult.
Kärlek å andra sidan, låter betydligt trevligare.
Men att vara kär, är fint. Det finaste som finns nästan.
Känner mig som en torktumlare. Jag slänger in massa händelser, tankar och känslor för att sedan värma dem någonstans i ett av de inre rummen.
Det gör det lättare för mig att njuta av min tillvaro och allt runtomkring mig. Såhär har jag inte känt på väldigt länge. Allt har skett i symbios mellan kosmos, den fina och mig själv.
Att inte slukas upp av allt detta är svårt.
Vill inget hellre än att vara där hon är men samtidigt vill jag att båda ska få andrum. Knepigt.
Iallafall är jag väldigt glad just nu. Lycklig. Framförallt kär, som lägger sig konstigt i munnen. Ovan vid att säga det antar jag.

Nu har jag skrivit klart. Blev kanske lite blödigt.
Men det finns ju utrymme här iallafall så struntar i att ta bort det.
Godnatt.