Femhundra: Sista inlägget
Den tolfte januari, 2009, när jag gick mitt första år på Lunds Dans o Musikal Gymnasium, startade jag upp denna bloggen för att kunna föreviga så mycket som möjligt i text och bild samt ge mina vänner i hemkommunen en chans till att blicka in i mitt "nya" liv om de så ville. Tror jag lyckades. Resultatet av det jag skrev har dock inte alltid varit vad jag hoppades på. Väldigt mycket särskrivning och en hel del upprepningar och pladder om ingenting som jag antar blir fint när jag väl sätter mig ner i London en kväll, har fruktansvärd hemlängtan och vill minnas tillbaks lite.
Under de här tre åren får det nog erkännas att mer än bara skrivsättet förändrats. När jag läser gamla inlägg och ser "idag lyckades jag komma in på en krog och dricka en bärs" så blir jag lite förundrad över hur livet faktiskt var när man kom hit. Ett liv då uteliv som närmast befann sig i köpenhamn och ett liv där man trodde att man var vuxen och visste bäst hela tiden. Så fel man hade.
Kom nyss på vad ordet för detta är; naiv.
Min första "headline" var: Daniel Persson & kaffekatterna.
För att återgå till varför den hette kaffekatterna så var det dels för att jag förr drömde om svarta katter. Svarta katter som inte gick att röra trots att jag försökte.
http://danneep.blogg.se/2009/september/utkast-existerar-kaffekatten.html#comment
Kaffekatter var även en egenpåhittad metafor för den grupp människor jag omgav mig med. Varför? Jo för att alla drack kaffe. Sjukt dålig fantasi.
Mina roligaste bloggpåhitt har varit hurtighetstävlingen jag och Anna hade, "Dagens goda gärning" som jag och Sarah trodde skulle bli något mer långlivad än vad den blev samt "Jag frågar, DU svarar" som höll i några få dagar. Allt detta för att få fler läsare men till vilken nytta?
Det är något för sent men jag inser att någon storbloggare blir jag aldrig för mitt liv utspelar sig inte på Stureplan och mina vänner är inte Oskar Linnros eller Alex Schulman. Bloggstatistiken intresserar inte längre och det är skönt för då behöver mitt skrivande inte bli så djäkla pretto heller. Med pretto menar jag inte att jag ansträngt mig särskilt mycket utan mer att jag inte behöver anstränga mig för att skriva roliga eller intressanta saker.. å andra sidan har jag inte gjort det särskilt ofta så..
Jag hade utlovat att länka några fler av mina personliga favoritinlägg men skippar det och låter de som bläddrar i arkivet att själva hitta kul och tråk.
Här slutar jag det skrivna lundalivs-kapitlet och påbörjar något nytt.
Drömmer inte längre om några svarta katter, de har sprungit iväg och spridit sig i världens olika hörn.
Mina vänner i Lund sitter inte längre och dricker kaffe tillsammans. Även de har och är på väg att sprida sig.
Det är läskigt, men vet att det bara är för det bästa.
Istället för att drömma om katter så drömmer jag nu om framtida lycka för mina vänner och mig själv. Jag drömmer om att lyckas med min dans och att mitt liv i London kommer bli så bra det bara kan bli, att mitt förhållande med Thyra kan fortsätta och att jag får återse min lundafamilj många gånger i livet.
Det har varit ett nöje att skriva i en blogg med en så fruktansvärd domän som "danneep.blogg.se".
Nu stänger jag den här dörren men öppnar en ny. www.danieljeremiah.blogg.se. Det är mitt nya "space".
Hejdå. Ciao. So long. Adjö. Godnatt.
För skojs skull lägger jag här ut mitt första skrivna inlägg.
Daniel Persson har återgått till bloggandet.
Tillbaks igen, höh.
Alltså, jag vet vad ni som läst mina fyra andra bloggar tänker..: inte en gång till x) Haha, förlåt, men var tvungen.
Dessutom har jag nu fått hjälp av min kompis Sarahs vän Matilda som fixat till designen på bloggen vilket hon ska ha fett med creds för!
F'rresten, texten: "The world should revolve around me" är titeln på en låt som Little Jackie gjort och jag tycker att just den meningen var kind of great!
Längtar som f*n tills jag kan flytta in till Lund igen.. det börjar bli väldigt jobbigt att pendla och det går mig på nerverna. Ingen fritid efter skolan, skulle jag vilja stanna och istället ta bussen hem så kommer jag ju inte hem förrän vid åtta nio på kvällen. How uncool isnt that..
Annars så har skolan dragit igång igen, det är roligt värre. Har saknat alla dansfreaks i klassen och alla andra i de andra klasserna också såklart!
Lika kul var det dock inte att upptäcka hur klen man blivit och hur dålig kondition jag fått över ett så pass kort lov.
Idag fick jag höra världens äckligaste ord. Joss, Nicole och Kricke satt och pratade om det och fick mig nästan att spy (fast har iochförsig hört värre). Men ja, ordet var: Musta.
Och jag tänker inte gå in på vad det är, för då blir jag ännu mer illamående.
So long folks!
